1 Speciell mentalitet som gör den lämplig som tjänstehund.
2 Egenskaper utöver höga testsiffror (bruksegenskaper).
3 Robust och atletisk kroppsbyggnad.
4 Stor rörlighet i hjärnan (bra IQ).
5 Hälsa och vitalitet utan vårdande insatser.
Punkt 1.
I vår avel vill vi använda föräldradjur som har mentala förutsättningar att försvara och angripa naturligt. Ibland måste man ”läsa mellan raderna” om deras sociala fostran hämmar förmågan att angripa människa. God nervstyrka, dvs. förmåga att i alla situationer kunna sortera och värdera ett hot eller en fara är en förutsättning om det aggressiva anlaget ligger högt. Vi undviker också avel på veka och känsliga föräldradjur. Livligt temperament är inte det samma som svårt att vara stilla. Vi vill inte avla med djur som ständigt måste röra sig, blir uttröttade av miljöförändringar eller är allmänt stirriga. Kampdrift är drivfjädern i allt bruksarbete. Denna skall helst vara stor eller t.o.m. mycket stor hos åtminstone ena föräldradjuret. Ingen lär kunna övertyga oss om att schäferavel på måttlig, mindre eller ”lagom” kamplust är att föredra. Utöver detta får gärna våra avelsdjur vara lite hårda och självständiga, samt inte fullt så kontaktvilliga mot främmande människor som schäfern i allmänhet har blivit under senare år.
Punkt 2
Vi hyser viss misstro till testresultat. Framför allt till resultat som nedtecknas på Korning. Det är uppenbart en sak att klara sterila testmoment (kanske med förberedande träning) och en helt annan att fungera under verklighetsmässiga förhållanden. Min första misstanke vaknade då jag gick korningsdomarkursen. En medverkande hund (ras: Bullmastiff) testades med +224p. Inte för att den var bra, utan för att den egentligen inte gjorde någonting. Vid samma tillfälle testades en av Sveriges bästa skyddshundar (ras: schäfer) med +120p. Inte för att han var dålig, utan för att han reagerade så som man kan förvänta sig av en mycket bra skyddshund. Min egen f.d. tjänstehund testades under loppet av två månader med följande värden.
Polisens L-test (Länsbefäl Lars Neij) +218p.
Hundcentralens L-test (Korningsdomare Rolf Johansson) +240p.
SBK:s Mentalkurs Strängnäs (Korningsdomare Olle Hedin) -2p.
Om det kan skilja 242 poäng mellan auktoriserade korningsdomare kanske inte tilltron på testsiffror skall överdrivas. Därför avlar vi inte ensidigt på mentala värden, utan försöker utröna om avelsdjuren har användbara bruksegenskaper, dvs. försvar och kampvilja under verkliga förhållanden.
Punkt 3
Vi är noga med exteriören i vår avel. För oss är dagens utställningsschäfer så felbyggd och osund att det är snudd på katastrof. Vi vill ha en atletisk robust typ med mycket muskler. Den skall ha bred bringa, breda lår och en förhållandevis kort kraftig hals. Oavsett från vilket håll man ser den skall de ge intryck av en riktig arbetsmaskin. Ser den till polis och väktarbruk dessutom ut som en stridsmaskin gör det inte saken sämre.
Punkt 4
Att vår avel är inriktad på kloka djur kräver väl ingen närmare förklaring. En klok hund har lätt för att lära och utbildningstiden blir kortare. I mitt arbete som dressör har jag ibland fått jobba med hundar som man fått lära de mest elementära saker, t.ex. spåra, söka och bita. Kloka djur fattar direkt hur de skall använda sig av både nosen och käften. Hundens förmåga att förstå kan inte nog poängteras. IQ hos hund mäts inte i testsiffror eller förklarande ord, utan är en separat företeelse.
Punkt 5
Hundens hälsa och vitalitet är kanske det viktigaste av allt. Vad hjälper det att en hund är bra mentalt och har fantastiska bruksegenskaper om den ständigt är sjuk eller skadad? Det är illa nog att människosläktet dras med mängder av belastande sjukdomar. Vi har ju varken lust eller förmåga till selektivt urval såsom är fallet med djuravel.
Vår avel är därför inriktad på avel med friska individer. Vi använder hundar som har de bästa förutsättningarna att tåla hårda prövningar i praktisk tjänstgöring…., utan sjukfrånvaro.
En känd ”hundman” tillika schäferuppfödare sålde en gång en hund till övre lappriket. Efter ett år ringde han för att höra hur det gick för hunden. ”DEN LEVER” fick han till svar. I en värld där endast de starkaste och bäst rustade individerna överlever var detta svar högsta betyg. Inga vårdinsatser på sjuka djur här inte! Självklart är detta till fromma för ett starkt och friskt schäfersläkte.
Har du en bra schäfer? Ge den då all den kärlek och omtanke den så väl förtjänar!
Har du bara en schäfer? Ge den ändå den kärlek den förtjänar! Den kan inte hjälpa att den inte fick rätt förutsättningar att bli en bra schäfer.
Hasses små funderingar
