Etiketter
Köp tidningen på Tradera
14 lördag Apr 2012
Posted in Schäfer, Schäfer historia
Etiketter
Köp tidningen på Tradera
23 tisdag Aug 2011
Posted in Schäfer historia
Etiketter
1925 fick han en schäfer som hette Prinz och därefter Muck, en mycket väldresserad svart schäferhane, samt en ljus tik Blondi, också kallad Blonda. När Blondi blev förgiftad av misstag 1930 ersatte han henne med en ny ljus tik som fick samma namn. Wolf dog 1923 och Muck och Blondi II 1939. En ny hanhund även den kallad Wolf, drabbades av valpsjuka. Två andra hundar Berold och Sonja, lämnades bort efter en kort tid. 1942 skaffade han en tik vid namn Bellaoch samma år fick han en ljus schäfertik av en brevbärare i Ingolstadt. Det kom att bli Hitlers sista hund, också den fick namnet Blondi.
”Jag är djurvän och tycker särskilt mycket om hundar” sa Hitler 1942. ”Den enda hund som jag över huvudtaget skulle tänka mig att ha, är en schäfer, helst en tik. Det skulle kännas som ett förräderi om jag skaffade mig en annan hund. Vilka underbara djur det är! Vaksamma och trogna mot sin husse, tappra, djärva och vackra”
Kort efter makttillträdet 1933 fick han en skotsk terrier, kallad Burli, som han gärna lekte med när han var ensam. Han lät hunden rulla sig i fåtöljerna och bita sönder viktiga dokument utan att ingripa. Hitler vägrade också att låta sig fotograferas med Burli. Det passade sig inte för en man i hans ställning att visa sig med någon annan hund än en schäfer, förklarade han.
Källa: Boken ”Adolf Hitler” av Bengt Liljegren
23 måndag Maj 2011
Posted in Schäfer historia, Schäferaktiviteter, Schäferstatistik
Etiketter
I senaste numret av schäfertidningen (nr 2, 2011) delger ordföranden för svenska schäferhundklubben oss medlemmar sina tankar inför framtiden.
Jag förstår att vår ordförande inte begriper hur allvarliga problem vi har inom schäferhundklubben.
Han ägnar en del av sin text åt att redogöra för schäferhundklubbens implementering av schäfermärket.
Detta med implementering- varför skriver han inte bara uppstart, genomförande förankring etc, av schäfermärket verkar vara klubbens nya storsatsning.
Han nämner också att han tycker att folk klagar för mycket. Han anser att klubbens fortlevnad är beroende av ett intensifierat arbete ute i distrikten. Men då måste folk sluta klaga. Han skriver att beröm ger ökad motivation så fler vill ägna sig åt styrelsearbete.
Herr ordförande, schäferhundklubben håller på att haverera. Vi sjunker snabbare än Titanic!!!
Du och din styrelse måste vakna upp och se verkligheten…………
Läs Mera……………….Kloka ord från Reino Oskarsson, Hedeforsens Kennel
04 måndag Apr 2011
Posted in Gråschäfer, Schäfer historia
Etiketter
Jag hittade en gammal artikel i Brukshunden nr 4/86, om denna fantastiska dam som var med och bildade Svenska Schäferhundklubben 1924. Efter lite sökningar ute på webben så hittade jag mera historia om henne. Riktigt intressant läsning som hon själv författat och nostalgiska bilder på schäfrar från förr i tiden. Jag rekommenderar verkligen denna länk under Brukswebben. Kategori Pionjärer. Jag upptäckte oxå att Brukswebben hade mycket annan intressant information om SBK. Jag har alltid tyckt att det varit fel att de lokala klubbarna ska bara få igen en sketen hundralapp av medlemsavgiften och SBK tar resten.
18 tisdag Jan 2011
Posted in Schäfer historia
Etiketter
Hej
”Jag har en fråga till er alla som håller på med avel Speciellt till dom som driver Schäfer kennlar. Varför finns det en sort schäfer som dom kalla utställnings schäfrar .Som ser ut som kom och hjälp mej att dö. Vinklade så enormt. Det är otroligt att dom bara håller.
Sedan har vi Bruksschäfrar som ser ut som en sågbock på 4 ben. Men det finns bara en rasbeskrivning. Och sedan har dom mage att kalla sej Seriös uppfödare . På 90 talet låg priset 5000 kronor per Valp besiktad och klar för leverans. Nu ligger priset på 10 till 12000 kronor per valp. Hur kan det komma sej Att priset är dubbelt så högt. När kvaliteten på Schäferhunden inte är inte har blivit bättre? Vad syssla Skk med . Om några år så vet ingen hur en schäfer ska ser ut.”
17 fredag Dec 2010
Posted in Avel, Avelsmaterial, Genetik, Gråschäfer, Hundutställning, Schäfer historia
Etiketter
Avel, Blodslinjer, Gråschäfer, Hundens genetik, Schäfer, Schäferns vinkelförhållande
År 1899 fångade en medelstor gulgrå varglik hund Max von Stephanitz uppmärksamhet
Hunden var smidig och kraftfull, och hade uthållighet, ståndaktighet, och intelligens. Han var en arbetande fårhund, född med denna förmåga. Denna hund hette då Hektor Linksrhein och köptes av von Stephanitz, som döpte om honom till Horand von Grafrath, den första registrerade schäfern.
Von Stephanitz grundade schäferklubben ”Verein für Deutsche Schüco ferhunde” (SV). Hans motto var ”skönhet och intelligens”.
Von Stephanitz inavlade tungt på Horand och även Luchs, hans bror, för att förstärka och förbättra blodslinjen. Horand bästa son, Hektor von Schwaben, den andra tyska Sieger, parades med sin halvsyster samt genom döttrar av hans egna söner, Beowulf, Heinz von Starkenberg, och Pilot III.
Genom intensiv inavel fick han fram oönskade recessiva gener från blandningen av de ursprungliga stammarna. Von Stephanitz införde då orelaterade blod av vallning ursprung genom Audifax von Grafrath och Adalo von Grafrath.
Han övertalade myndigheterna att utnyttja schäferhund i olika grenar av statlig tjänst. Hunden jobbade under kriget som Röda Korset- hundar, budbärare, spårning och vakthundar.
Horand von Grafrath och Mari von Grafrath (tidigare v.d. Krone)
Att döma en hund i utställningsringen tog 2 dagar på den tiden. Stamtavlor undersöktes liksom hundarna själva, och karaktären av hunden var precis lika viktigt som strukturen.
1925 valde Von Stephanitz ut en Sieger-vinnare, en grå hund av måttlig storlek och fasta proportioner. Klodo satte sin prägel på rasen för evigt, och som markerar skiljelinjen mellan ”gammaldags”och ”moderna” schäfer – Klodo von Boxberg (Herold aus der Niederlausitz)
Max von Stephanitz han höll i strama tyglar på rasen och gjorde sitt bästa för att rätta fel som dykt upp då och då i de mest fashionabla stammar. Fel som vi lider i dag, t.ex. kryptorkism, svaghet i temperament, saknade tänder, över eller under storlek eller några andra fel som han visste var ärftlig och som han tyckte kunde utrotas om man vidtog strikt hälsoprogram. Uppfödarna följde dessa råd och behöll den positiva utvecklingen av rasen, snarare än deras egen personliga utveckling.
24 onsdag Nov 2010
Posted in Rovdjur, Schäfer historia, Varg
Etiketter
Schäfertiken Ami är fyra år och fullväxt, men i jämförelse med varghanen som hon mötte så var hon liten.
Husse berättar:
- Trots att vargen inte var mer än cirka tio meter från mig så lunkade den bara iväg. Här finns dessutom fyra gårdar till så den vargen är inte rädd för människor. Han förklarar att spåren i gruset visade att varghanen fick tag i Ami vid husknuten. – Precis som hundar fastnar djuren ihop vid parningen. Det syntes sedan hur vargen släpat Ami efter häcken och ut på åkern. – Ami, som var mitt i löpperioden, var riktigt eländigt smutsig men hon hade inga bitskador. Däremot märktes det att hon hade ont i baken då hon la sig ner. Vi tog henne till veterinär för att få en spruta så att det inte skulle bli några valpar.
28 torsdag Okt 2010
Posted in Genetik, Gråschäfer, Hundutställning, Schäfer historia
Etiketter
29 lördag Maj 2010
Posted in Gråschäfer, Schäfer historia
Etiketter
01 torsdag Apr 2010
Posted in Avel, Avelsmaterial, Genetik, Schäfer historia
Etiketter
Sundgren skapade ”Lathunden”, ett databaserad program för uppfödare och rasklubbar som innehåller den mentala egenskapens utveckling hos hunden. Brukshundsklubben kommer nu att forsätta driva ”Lathunden”. Per- Erik Sundgren visade tidigt de negativa konsekvenserna med linje/inaveln. Han skapade ”spindeldiagrammen” så att man lättare kan förstå MH-testets resultat. Per-Erik Sundgren avled i januari 2010, i Brukshundens senaste nummer 2, finns en artikel om denna fantastiska man som lärt oss så mycket om brukshundsavelns grunder.
Per-Erik Sundgrens rekommendationer angående schäferaveln.
”Schäfern är den i särklass bästa allroundhundrasen för bruksverksamhet om den kan hållas frisk samt fysiskt och mentalt i gott skick. Samhället har ett behov av tillgång till tjänstehundar för en rad viktiga funktioner. Erfarenheterna visar att samhälleliga institutioner inte på egen hand förmår hålla tillräckligt med bra avelshundar för att trygga tillgången till bra brukshundar. Det vilar därför ett särskilt ansvar på schäferuppfödare att planera sitt avelsarbete väl så att samhällsbehovet av bra tjänstehundar kan tillgodoses. Det arbetet bör naturligtvis ske i nära samarbete med samhällets institutioner, som då samtidigt kan ge viktiga bidrag till brukshundsporten.
Den som vill uppnå specifika avelsmål kan inte lägga ansvaret för urvalet helt i andras händer. Med den mycket omfattande internationella rekrytering av hanhundar som redovisas i SKKs rasdata är det egentligen så att avel med schäfer inte bedrivs i Sverige. Inom alla annan husdjursavel kallas den typ av verksamhet som vi i huvudsak har inom schäferaveln för upp-förökningsavel. D.v.s. man utnyttjar andras avelsarbete och uppförökar och sprider det till slutanvändare. Det första rekommendation är att svenska uppfödare av schäfer radikalt lägger om de grundläggande avelsprinciperna och främst grundar sitt avelsarbete på hundar som uppfötts och provats i Sverige och vars kvalitet man därför kan ha avsevärt bättre kontroll över. Om man sedan decennier har köpt in det bästa som stått att finna utomlands bör den svenska stammen av schäfrar gott och väl hålla för ett mer självständigt avelsarbete med starkare inriktning på nationella mål.
Den första väsentliga omläggningen av avelns inriktning bör gälla exteriören. Det finns inga exempel i naturen på travande djur med en så extrem anatomi som den moderna utställningsschäfern. Det är över huvud taget inte möjligt att skapa fysiskt sunda djur med utgångspunkt enbart från exteriöra ideal. Naturen ger många exempel på exteriört fulländade djur som många är utomordentligt estetiskt tilltalande. Men i naturen skapas exteriören ur funktionen och aldrig tvärtom så som inom många hundraser. Ett första led i att rätta till vad som kommit att gå allvarligt fel i 1900-talets schäferavel är därför att införa fysiska prov som verkligen testar hundarna fysiska prestationsförmåga.
När det gäller mentala egenskaper rekommenderas ett mer systematiskt utnyttjande av MH- beskrivningarna med utvärdering av hela avkommegrupper. Vid rätt hantering av insamlad information kan man undvika det problem som består i att enskilda avkommegrupper kan framstå som mycket bra så länge individantalet är litet för att bli alltmer lika medeltalet när avkommegruppen växer. Det finns teknik att ta hänsyn till såväl avkommegruppens storlek som antalet kullar som individerna kommer ifrån för att ge rättvisare jämförelser.
Den nystart av statlig brukshundsavel som är på gång i regi av Försvarets Hundtjänstenhet bör kunna ge möjligheter till en nystart också för svensk schäferavel Strävan inom olika grupper att arbeta med speciella prövningsformer i stället för att samlas kring gemensamma prov för hela brukshundverksamheten är ineffektivt. Skillnaderna i olika provs förmåga att skilja mellan bra och dåliga djur sällan betydande. Däremot kan sådana särsträvanden leda till att man både förfogar över färre djur och mindre prövningsresurser var för sig för att skapa ett effektivt avelsarbete. Ett samlat avelsarbete med gemensamma mål och prövningsformer har mycket större förutsättningar att nå framgång än om var och en går sina egna vägar.
Källa: Stens Matte