Schäferns historia

Etiketter

Avel, Schäfer

Den moderna schäferhunden är ett resultat av tyskarnas avelsarbete att behålla vargens fysiska uppbyggnad med sin styrka och naturliga aktivitet, men också arbete med att avla bort de av vargens karaktäristisk som inte var önskvärd.  Tyskarnas avelsmaterial var baserad på Markisen av Spondins lyckade korsningar och urval från varg som han fick fram under 1770-talet.  I slutet av 1880-talet kunde man se enstaka exemplar av vargliknande vallhundar.

1899 kom ryttmästare Max von Stephanitz med ett upprop att grunda en tysk schäferhundsförening.  Föreningen fick namnet ” Verein fur Deutsche Schäferhunde” (SV).

Max presenterade den första skrivna rasbeskrivning och presenterade sitt motto ” Schäferhundsavel är brukshundsavel – annars är det ingen schäferavel”. Den första schäfern som registrerades var  Horand von Grafrath född 1895. Denna hund köptes av Max från en uppfödare vid namn Sparwasser.  Horand von Grafrath kan man kalla för schäferns anfader. 1907  presenterades den första schäfern i Sverige.

Den 6 juni 1910  anslog Stockholms stadsfullmäktige medel för att inköpa tjänstehundar. Men hälften av ledamöterna var emot detta eftersom man krävde att endast den detektiva polisen skulle få ha hundar.  På den tiden ansågs det för riskabelt att  anförtro en tjänstehund till en uniformerad polis, som på den tiden hade en mycket låg status.  I september 1912 reste detektiverna Cantoni och Åkerblad till Hamburg för att genomgå en månadslång dressyrkurs i polishundstjänst och inköpa två stycken polishundar.  Dessa två hundar blev de första officiella tjänstehundar inom den svenska polisen.

Men redan 1910 reste överkonstapel Törnqvist vid Göteborgspolisen till Hamburg på en studieresa och genomgick en kurs i polishundsdressyr. Han köpte själv in en utbildad schäfer samt fem unghundar och översatte sen den tyska handledningen i hunddressyr. 1920 var schäfern den största rasen vid SKK:s Stockholmsutställning. Vid den tidpunkten ansågs schäferns kvalité  vara bedrövlig.  1924 skapades Svenska Schäferhundsklubben och under 1930-talet förbättrades schäferns kvalité.

Schäfern blev en mycket eftertraktad och populär hund. Den avlades fram till att i första hand vara en allsidig brukshund men sedan blev det alltmer populär som utställningshund. Och när det blir för stor efterfrågan på något så finns alltid risken att kvalitén försämras framför kvantitén.  Sjukdomar som blödarsjuka, armbågsfel, hornhinneinflammation, matstrupefel, bukspottskörtelfel, tillväxtrubbningnar, klåda och bristande immunförsvar har skapats hos  rasen idag.  Schäfern har även ryggdefekter som skapar diskbråck.  (L7/S1-syndromet och spondylos). Detta är ett stort problem eftersom dagens tjänstehundar inte klarar av sitt arbete till 10 års ålder.  Mentalt sett finns problem som ”otillräckliga nivåer av skärpa, försvar och dådkraft” (Malmgren 2004).

Rygglinjen hos schäfern och malinois.

Går det att återskapa schäferns rygglinje genom att använda rakryggade hundar igen?  Personligen tror jag starkt på att detta är möjligt eftersom jag själv tänker försöka avla på två hundar som har raka ryggar.  Hade tyvärr otur med den första tiken som drabbades av livmodersinflammation. Har därför köpt in en ny tik som blir redo att paras 2012.  Då kommer det att ske genom en insemination som kommer att ha Mutz von der Pelztierfarm i 5:de generation.  Mutz slutade man använda i aveln eftersom han gav för ljusa valpar, men Mutz nedärvde en mycket bra mentalitet och starka ryggar, vilket var tydligen ointressant i utställningsringen. Mutz-linjen visade sig också ge utmärkta hanhundar.