Här är huskatten på spaning.
Huskatten Ida
26 måndag Okt 2009
Posted Uncategorized
in26 måndag Okt 2009
Posted Uncategorized
inHär är huskatten på spaning.
25 söndag Okt 2009
Vi har en varg som bosatt sig i våra skogar. Vargen har synts sedan i början på 2006 och strövat omkring i den skånska naturen på jakt efter en fru.
Sedan 1984 har vargar traskat runt i Skåne minst 4 gånger och nu är det dags igen. En varg kan vandra uppåt 20 mil på ett dygn. Senast såg man vargen under våren 2006, som nu verkar vandra i samma fotspår genom Östra Göinge kommun.
Under hösten 2009 rapporterades många ha sett en varg i Blekinge, Norra Skåne och Småland. Vargen verkar orädd och visar upp sig under dagtid och många har lyckats fånga den på bild och film.
Staffan Åkeby, som tidigare var chef för Skånes Djurpark, tror att det kan vara en varghybrid som springer omkring i våra skogar. Och det är inte helt otroligt. Schäfern är ju en skapelse av en korsning mellan varg och hund. I slutet av 90-talet fanns det mellan 200- 1500 varghybrider i Sverige, i USA fanns det 80.000-600.000 varghybrider! I många delstater är det förbjudet att ha en varghybrid. När den är könsmogen vid 2-3 års ålder då är den fysiskt och mentalt mogen för att utmana sin ledare – människan. Hybriden är reserverad mot främmande, och flyr lätt om fara hotar. Den är ingen rekommenderad vakthund precis. Den saknar vargens naturliga skygghet och rädsla för människor, vilket gör den till en tidsinställd bomb.
I Sverige är det förbjudet sedan 1997, att hålla andra rovdjur än hund, katt och iller som sällskapsdjur. Man får inte heller hålla avkomma mellan tamhund och vilda hunddjur, till exempel varg eller dingo, eller korsningar mellan tamkatt och vilda kattdjur. Undantag görs för djur som har inkorsning av vilt djur minst fem generationer tillbaka.
Skulle det nu visa att denna Skånevarg är en varghybrid så ska den avlivas tycker jag personligen. Är det en äkta varg så bör den få leva i fred.
Idag finns det ca 200 vargar i Sverige, men svensken har en stor vargskräck. Själv får man känna av den när folk visar rädsla för min gråa schäfertik. Hon ser ju så farlig ut med sina stickande ögon och vargliknande pälsfärg.
Vargskräcken fördes över från generation till generation, inte minst genom sagornas värld som Rödluvan och vargen och De små grisarna. Detta trots att vargen varken är mer eller mindre farlig än något annat rovdjur. Det dör fler människor av bistick i världen än av vargattacker.
Den beryktade Gysingevargen som under tre månader 1820 – 1821 dödade tolv människor, av dem nio barn, som åts upp. När vargen sköts visade den sig ha växt upp i fångenskap på Gysinge herrgård. Som vuxen hade den släppts fri och då den aldrig lärt sig jaga gav den sig på människor i stället.
Fram till 1850 var varg vanligt förekommande i Skåne. I Kristianstads län sköts 1827 – 1862 totalt 127 vargar med toppnoteringarna 18 vargar 1835 och 16 vargar 1844. I mitten på 1600-talet infördes skottpengar på vargen, vilket fanns kvar ända till 1965. Vargen fridlystes året därpå, men på grund av olaga jakt fanns det 1980 endast en varg kvar i Sverige.
22 torsdag Okt 2009
Posted Gråschäfer
inEtiketter
Så här ser det ut när jag och vovven cyklat runt på våran motionsrunda. Visst är det härligt med höstens alla färger. Jag köpte en ”Springer” som man fäster fast på cykel. Prislappen hamnade på ca 600:- i hundaffären. Jag fick visserligen lägga lite ”specialbandage” runt sadelstången annars vrider den sig lätt och man kan få benet i kläm. Hunden är ju stor och stark och att den drar går inte att undvika. Med en liten hund är det skillnad i dragkraft. Hon gillar att springa, men man måste se till att ta det lugnt och se till att hunden travar och inte springer i galopp. Denna motion spar på mina diskbråck i ryggen och samtidigt ger man hunden en riktig motionsrunda.
16 fredag Okt 2009
Posted Uncategorized
inEtiketter
Vilken av dagens utställnings-schäfrar skulle klara av att klättra rakt upp på en stege? Bilden kommer visst från Kina. Måste säga att jag blir imponerad.
12 måndag Okt 2009
Posted Sjukdomar
inEtiketter
Det finns ett fästinghalsband av bärnsten som inte skadar hunden. Kanske något för oss människor att pröva även på oss själva. Bärnsten är ju ofarligt så detta kan nog inte myndigheterna förbjuda som de gjorde med de naturliga fästinghalsbanden tillverkade med örter. Jag ska själv pröva detta halsband på min vovve när fästingssäsongen börjar nästa år.
Bärnsten(liksom Topas) blir negativ elektrostatiskt laddad då den gnids mot vissa material,t.ex.hundpäls. Den lilla spänning som uppstår verkar inte fästingar gilla. Eller så uppfattar den inte hunden som en hund.Därför är det viktigt att halsbandet inte sitter stramt runt halsen,utan så pass löst att det kan röra sig på vovven.
Bärnstenshalsbanden har sålts i Tyskland sedan länge.
Bärnsten är ett samlingsnamn för flera fossila hartser avsöndrade som kåda av träd, främst barrträd med det gemensamma namnet Pinus succinifera. Den förekommer i oregelbundna klumpar eller i form av droppar och kan innehålla fossila rester av växter eller insekter. Färgen är vanligen gul, brun eller rödaktig och fettglänsande samt genomskinlig eller nästan genomskinlig, men förekommer även som svart, grön, violett, mjölkigt vit eller blå-svart. Den förnämsta bärnstensförekomsten är kring södra Östersjön, där det viktigaste hartset är succinit.
Bärnsten kan brinna och utvecklar då en angenäm aromatisk doft. Namnet bärnsten härstammar från plattyskans Börnsteen, (av börnen=brinna). I Skåne kallades den förr ”rav” (vilket är det fornnordiska ordet för bärnsten och än idag är det danska ordet för bärnsten), ett ord som återfinnes i ortnamnet Ravlunda. Bärnstenen blev ett tidigt betalningsmedel i Europa och har samlats sen stenåldern. Smycken av bärnsten ansågs skydda mot trolldom och onda makter. Det var också bra mot allehanda sjukdomar som gikt, hysteri och magont.
07 onsdag Okt 2009
Posted Uncategorized
inEtiketter
Vi har tränat lite på att stå fint i utställningsringen. Inte dumt för att vara första gången. Man måste ju ställa ut vovven en gång i utställning, för att bli godkänd i avel. Hon lär ju få minium tredje pris eftersom hon inte är skapt räkryggad. Min gamla schäferhanne fick tredje pris och klassad som typisk gammeldags stil-schäfer…….. Vi får se hur det går i utställningsringen.
Det värsta är att hon är gapig och blir lätt uppspelt. Men hon brukar lyssna på en iallafall och är lätt att lära, det är bara jag som har för lite tålamod.
02 fredag Okt 2009
Posted Avel
in01 torsdag Okt 2009
Posted Avel, Avelsmaterial, Sjukdomar
in1991 skrev DKK:s ordförande (Dansk Kennel Klub) Jörgen Hindse Madsen
” Läsare som är yngre än 30 år har knappast sett en schäferhund med en överlinje som standarden föreskriver. Ryggen skall nämligen vara vågrät när hunden står i balans på alla sina fyra ben! Det är den inte på en ”modern” schäfer idag. Rygglinjen är sluttande bakåt med högt ansatta skuldror, fallande rygg och ofta ännu starkare avfallande länd och kors. Det finns ingen förnuftig grund till det. Hundens funktion blir inte bättre genom att överlinjen har en form som får varje banan att bli gul av avund!
01 torsdag Okt 2009
Posted Avel, Sjukdomar, Uncategorized
inEtiketter
Man kan ju undra över hur många uppfödare som stoppar sina avelsdjur p.g.a dessa defekter.
Typiska Schäfersjukdomar
Bettfel och tandförluster
Oesofagusdilatio (Utvidgad, slapp matstrupe)
Sjukdomar i magsäcken
Pancreasinsufficens eller atrofi (bukspottkörtelrubbning)
Blödarsjuka hos Schäfer
Von Willebrands sjukdom
Lumbosakral instabilitet (L7-S1 syndrom)
Myelopati (”Schäfervinglighet”)
Neuropati, axonal
Immunförsvarssjukdomar
Systematisk lupus erythematosus (SLE)
Pannus och pigmentös keratit
Skelettsjukdomar (ej HD)
OCD
Lynnesfel
Hypofysiär dvärgväxt
Atopisk dermatit
Cirkumanalfistlar (perianalfistlar)
Schäferns kollagendefekt i trampdynor
Schäferpyodermi
Utåtrullad blinkhinna
Sjukdomar i skelett och leder
Höftledsdysplasi
Övriga förändringar
Symtom hos hundar med höftledsdysplasi.
Behandling av hundar med höftledsdysplasi
Armbågsledsarthros
Symtom hos hundar med armbågsledsarthros
01 torsdag Okt 2009
Posted Avel, Hundfilmer, Sjukdomar
inEtiketter
Jag reagerade mest över ”gångstilen” hos dessa schäfrar. Hur kan man kalla detta för seriös avel? Jag tycker detta är djurplågeri! Dessa schäfrar kan man knappast påstå att de kan trava fram i en utställningsring.
Schäfern travar, och längd och vinkling på extremiteterna ska därför vara avpassade till varandra så att bak- och framben förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen förändras avsevärt. Om både kroppsbyggnad och vinkling är bra kommer rörelserna att bli vägvinnande, lediga och marknära. Huvudet bärs framsträckt och svansen något lyftad vid jämn och lugn trav. Den tyska schäfern är en travande hund. Extremiteternas längd och vinkling skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenen och frambenen kan förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen väsentligen förändras.